Har du någon gång haft en känsla av att din kompis inte är helt sig själv? Du kan inte sätta fingret på vad det är, kanske skrattar kompisen inte så mycket, verkar frånvarande eller är lite mer negativ än vanligt? Det har inte heller hänt något märkvärdigt i kompisens liv som du skulle veta om och kanske din kompis inte visar några tydliga tecken på att något skulle vara fel, men något hos dig själv säger att allt inte är som det ska.
Alla har vi svackor, perioder då vi är trötta, känner oss olyckliga och vill vara helst för oss själva. Men då en sådan period inte går om, utan fortsätter i flera veckor och börjar påverka skolarbetet och fritiden är det oftast fråga om något annat. Det kan t. ex. handla om en kris, depression eller svårigheter i familjen. Vem som helst kan råka ut för det. Men hur gör man om man blivit orolig för sin kompis och känner att man vill hjälpa hen?
Det första steget är att fråga. Även om det känns svårt. Fundera ut i förväg vad du ska säga och träna på det lite före så kommer frågan spontant och naturligt då du får en chans. Välj en stund då ni är på tumis, i skolan, på träningen, hemma hos någondera, ute. Om det inte finns lugna stunder kan du också fråga t. ex. via Whatsapp. Som en första reaktion på frågan ”Är allt okej?” kan du förvänta dig ett ”Ja, jag är helt okej”. Det kan därför vara bättre att först berätta hur man själv känner, t. ex. ”Hör du, jag har känt på mig att du på senaste tiden varit mer tystlåten (beskriv hur du upplever din kompis beteende). Jag har därför blivit lite orolig för dig. Hur mår du egentligen?”. Att prata om sina egna känslor och tankar kan sänka tröskeln för kompisen att berätta om sina. Och även om hen väljer att inte berätta något är det viktigt att du inte ger upp. Vänta några dagar och ställ frågan igen. Det visar att du bryr dig på riktigt.
När din kompis väl har berättat om hur hen känner och det visar sig att det var som du anat, att allt inte är okej, är det viktigaste att lyssna. Du behöver inte ha svar eller lösningar på din kompis problem. Istället kan ni försöka hitta tillsammans ett ställe eller ett nummer där din kompis kan söka hjälp. Du kan också uppmuntra kompisen att prata till sina föräldrar, men om det inte är möjligt eller känns alltför svårt för hen, är skolkuratorn, skolans hälsoskötare eller någon annan vuxen som hen känner bra alternativ. Du kan också erbjuda dig som sällskap om din kompis väljer att gå till t. ex. en ungdomsmottagning.
När det kommer till kritan är andra mänskor allt vi har. Det är viktigt att både kunna prata om och visa sina egna känslor och visa att ens vänner också kan vända sig till dig då de behöver någon att prata med. Här kommer en utmaning: fråga nästa gång du ser din kompis hur hen mår. Denna gång behöver du inte vara orolig för kompisen, utan bara prova på hur det känns. Tillsammans är vi starkare, så ta hand om varandra!
Julia Kilpelä
Sakkunnig inom Bensows
förebyggande barnskyddsverksamhet