Läs vår insändare i Hbl 21.10.2025.
Vi vill gärna haka på Tiina Puranens (Finfami) förtjänstfulla insändare (13.10) om att varje anhörig till en person med psykisk sjukdom har rätt till stöd för egen del. Det vi vill tillägga, är att detta även gäller barn som anhöriga. Barn i egenskap av rättssubjekt ska ha rätt till allt det stöd som personer kan få i enlighet med gällande lagstiftning, så som stöd till närstående (SocialvL 1301/2014 §11). Så är inte fallet idag. Barn görs inte heller delaktiga i ärenden och beslut som rör familjen eller dem själva i tillräcklig utsträckning.
Enligt rådande verksamhetstradition i Finland, avses med familjestöd till socialt utsatta och krisande familjer, i praktiken stöd till vårdnadshavarna. Ändå fortsätter antalet barnskyddsanmälningar och omhändertagna barn att växa år för år. Något måste förändras. Syftet med barnskyddslagen är att trygga barns uppväxtmiljö och det ska enligt barnskyddslagen ske genom att stöda föräldrarna. (Barnskyddslag 417/2007 §2, §4). Vi hävdar att de tolkningar av vår lagstiftning som görs idag, inte garanterar barn det stöd de ska ha rätt till enligt gällande lag, inklusive barnkonventionen. Inom barnskyddet borde alla familjemedlemmars behov av stöd utredas och tryggas. Samtidigt.
Stiftelsen Bensow stöder anhöriga barn till föräldrar med beroende eller psykisk sjukdom samt barn som upplever våld i familjen genom vår Min stig-verksamhet. Vi har under en längre tid med stigande oro följt med hur anhöriga barn, som deltar i vår stödverksamhet, lämnats helt utan eget stöd från samhällets sida. Till och med i fall där unga själva gjort en barnskyddsanmälan tillsammans med oss. I verksamheten har vi barn som fått stöd, först då de själva börjat visa allvarliga symptom på sin utmanande uppväxt och mår riktigt dåligt. De får stöd först då de själva utgör ”problemet”.
Då det kommer till psykiska- eller beroendesjukdomar, som är allvarliga och långvariga sjukdomar som påverkar hela familjen, kan anhöriga barn inte lämnas utan eget kontinuerligt stöd. Forskning visar klart hur viktigt det är att anhöriga barn får information och verktyg för att hantera sin oro och rädsla. Detta arbete kan inte lämnas enbart till utmattade, sjuka, påverkade eller medberoende föräldrar som sällan har krafter eller förmåga att hjälpa barnet. Trots bästa vilja. Barnet behöver, liksom föräldern, professionellt stöd, tillgång till eget samtals- och kamratstöd. Att inte stötta de fyra till fem barn i varje klass, som berörs, är ett samhälleligt svek. Psykisk ohälsa, missbruk och våld i nära relationer förblir generationsöverskridande problem.
I utvärderingar av vår stödverksamhet, värderar unga mest att få diskutera förälderns sjukdom. Näst viktigast är kamratstödet. Forskning och vår erfarenhet visar, att det anhöriga barn behöver är att få sina upplevelser och känslor bekräftade. De behöver bli trodda och tagna på allvar. Även om familjesituationen inte förändras, lindrar stödet barnets känslor av ensamhet, skuld och skam. Genom stöd stärks barnets känsla av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet (Aaron Antonovskys känsla av sammanhang). Barnets framtidstro stärks. Om och då familjen är klient inom socialservice, behöver varje barn i familjen få åldersanpassad information om vad som händer och sker i familjen, göras delaktig och vid behov erbjudas stöd.
Maj Estlander
Verksamhetschef,
Stiftelsen Bensows barnskyddsverksamhet