Läs vår kommentar till dagens Hbl-ledare 5.3: "Vill Finland satsa på barnen? Så ser det sannerligen inte ut"

I dagens ledare i Hbl (bakom betalmur) lyfter ledarskribent Susanna Ginman upp ett aktuellt och viktigt tema:

"Barnskyddet och hela samhället har misslyckats grovt när ett barn dör på grund av vuxnas våld. Bakom det ansträngda barnskyddet finns brister i grundläggande service även för vuxna."

"Det gäller bland annat att samhällets grundläggande tjänster inte fungerar. Barnskyddet rår inte på barnfattigdom, vuxnas missbruk och psykiska problem......"

"Samtidigt vet vi att barnfattigdomen kommer att öka i och med regeringen Orpos nedskärningar som på flera sätt drabbar ekonomiskt utsatta barnfamiljer."

"Därtill är det viktigt att de vuxna som barn möter på daghem och i skolan har kunskap och beredskap att se vilka barn som inte mår bra och också känna igen vilka som utsätts för våld".

Vi jobbar varje dag med det här och skriver under det som sägs i texten. Enligt vår erfarenhet finns lagstiftning på plats för att ge barn tillräckligt skydd men en rigid övertolkning av direktiv, okunskap och gamla verksamhetstraditioner lever kvar, vilket försvårar rätt stöd i ett tillräckligt tidigt skede. Bristande resurser är en orsak till problemet, men inte hela sanningen.

Ett annat orosmoln vi stöter på, är att allt för många professionella som möter föräldrar inte ser det som sin uppgift att fundera på familjens barn - även om detta också ingår i vår lagstiftning: "Vård- och stödbehovet för ett barn eller en annan person i klientens vård ska utredas om klienten får service inom alkohol- och drogarbete eller mentalvårdsarbete eller annan service inom social- och hälsovård under vilken, eller innan behövlig vård fås, klientens förmåga att fullgott ta hand om vården eller fostran bedöms vara försvagad". (§44 socialvårdslagen och §70 hälso- och sjukvårdslagen). I socialvårdslagen står också definierat att närstående till klienter inom missbrukarvården ska få stöd, men hos oss räknas som regel inte barn till "närstående" i egenskap av egna rättsbärare. I praktiken kan det ofta vara en tystnadskultur inom familjen som gör att, även om båda föräldrarna får stöd, så pratar ingen med barnen om vad de utmaningar som familjen ställs inför beror på. Det gör att många barn blir ensamma med att försöka hitta egna förklaringsmodeller.

Vi har i Finland en övertro på att föräldrastöd räcker för att förbättra barnets situation. I övriga Norden går man mera in för att familjeorienterat stöd, där barnen ska få eget stöd samtidigt som föräldrarna får sitt stöd. På så sätt får barnet flera trygga vuxna involverade i sitt liv, vilket kan trygga barnets tilltro till vuxna på sikt samt till det egna människovärdet: det är inte mitt fel eller ansvar att min förälder mår dåligt, mitt egenvärde definieras inte av min förälders illamående, jag har rätt att må bra även om min förälder mår dåligt, min framtid kan se annorlunda ut än min förälders.

Vi stöder barn och unga som lever i familjer där en förälder har ett risk-/missbruk, psykisk ohälsa eller upplever våld inom familjen. Vi erbjuder psykoedukativt stöd i form av individuella samtal, kamratstödsgrupper och sommarläger. Idag finns det forskning som tydligt visar på fördelarna med dylikt stöd för barn. 

De flesta barn inom barnskyddet hör till vår målgrupp. Ändå får vi minst kontakttaganden från barnskyddet. Det visar på ett strukturfel i arbetsprocessen och på att vi ännu har outnyttjade resurser att ta till i samhällets stöd till barn och familjer. Ett stöd som på ett bättre sätt kan involvera alla professionella som möter barnet under dess uppväxtstig samt tredje sektorn.

Vi behöver också stärka barnets delaktighet i processer som rör dem själva. Vi möter barn som är barnskyddsklienter men som inte känner att de har blivit hörda eller ens tydligt informerade om varför familjen är involverade i barnskydd eller hur planen för familjen ser ut. Barn har ett väldigt starkt behov av att få förklaringar till det som sker omkring dem. 

Det går att bryta generationsöverskridande socioekonomisk utsatthet! Det krävs dock att alla som jobbar med barn (direkt eller indirekt) inom småbarnspedagogik, skola och social- och hälsovård ser och förstår sin roll i - och ansvar för - barnets utveckling och välmående. 

 

Maj Estlander
Stiftelsen Bensows förebyggande
barnskyddsverksameht