Vi är flera organisationer som jobbar med att synliggöra barn som lever med en förälders beroendesjukdom. Läs vår gemensamma insändare (i Vbl 11.2. och i Hbl 13.2):

Bryt tystnaden, se anhörigbarnet!

Just nu pågår den internationella uppmärksamhetsveckan för barn som lever med en förälders beroendesjukdom, i Finland lanserad under namnet Se anhörigbarnet!

Föräldrars missbruk, påverkar alltid barn negativt, om än i varierande grad. Konsekvenserna för anhöriga barn är allvarliga, både på kort och lång sikt. En förälders illamående inverkar på barnets fysiska och psykiska mående, utveckling, skolgång och kamratrelationer. I Finland lider vart fjärde barn av att en förälder dricker för mycket.

Under uppmärksamhetsveckan vill vi synliggöra alla anhöriga barn som vi jobbar för och med varje dag, hela året. Barn till vuxna med beroendesjukdomar är ofta de som påverkas först och mest av förälderns sjukdom, men är de sista att få hjälp. Barnens situation försvåras av det stigma som omger missbruk och som gör att barnen blir isolerade och ensamma med sina frågor, tankar, oro och rädslor. Det gör att barn ofta är övertygade om att förälderns illamående är deras fel.

Viktiga vuxna kan göra stor skillnad. Genom att göra ämnet pratbart får barn hjälp med att reda ut begrepp och förmåga att skilja mellan sjukdomen de hatar och föräldern som de älskar. Det kan ha en avgörande betydelse för hur de ser på sig själva, sitt egenvärde och sina möjligheter i livet. Det kan inge framtidshopp, något som allt för många anhöriga barn saknar idag.

I familjer med en beroendesjuk förälder, är risken för andra socioekonomiska utmaningar avsevärt förhöjd och många anhöriga barn är multiutsatta. Det kan handla om ekonomiska utmaningar, arbetslöshet, separationer, vårdnadskonflikter och våld. Kombinationen av genetik och social miljö gör att problematiken är generationsöverskridande.

Den goda nyheten är, att vi kan förebygga generationsöverskridande beroendesjukdomar och medföljande sociala utmaningar. Genom att vi både på samhällelig och individnivå bekräftar och bemöter barnens berättigade känslor och oro i dessa situationer, kan vi synliggöra de anhöriga barnen. Det i sin tur sänker tröskeln för dem att söka och få hjälp. Det handlar inte om att skuldbelägga föräldrar, utan om att hela familjen behöver stöd då en förälder insjuknar. Barnet hinner tyvärr inte vänta på att föräldern ska tillfriskna innan det får eget stöd. Vi kan alla bidra till att bryta tystnaden och göra skillnad!

Maj Estlander, verksamhetschef, Min stig, Stiftelsen Bensow
Anette Rönnlund-Nygård, projektledare Ninni-verksamheten, USM rf
Janina Björni, ansvarig för Rädda Barnen på Ålands Ninni-verksamhet
Jonna Skand, sakkunnig närståendevård, Folkhälsans förbund
Leena Pakkanen, verksamhetsledare, FinFami Österbotten rf