Debattartikel i Hbl: Barns självbestämmanderätt på lika grunder

Barn har rätt att bli hörda och enligt ålder och mognad rätt att själva fatta beslut om sin vård och stödtjänster


Hufvudstadsbladet 26.8.2021:
 

De senaste veckorna har vi kunnat följa med hur corona-vaccineringen av barn och unga inletts. Det är bra att barnen får vaccin i snabb ordning så att de så fort som möjligt kan känna sig trygga i skolan och få fortsätta sina hobbyverksamheter. 

Det har varit intressant att notera med vilken självklarhet THL och flera kommuner gått ut med information om att barn i åldern 12-15 år själva kan fatta beslut om vaccinering, utan föräldrarnas samtycke. Enligt lagen om patientens ställning och rättigheter har minderåriga rätt att fatta egna beslut inom hälso- och sjukvården, om barnet till sin ålder och utvecklingsnivå anses vara kapabel att förstå innebörden av beslutet och dess eventuella konsekvenser. En förutsättning för att barn ska kunna fatta välgrundade beslut är naturligtvis att de har fått tillförlitlig information i ett format som de kan ta till sig och förstå. 

Med avstamp i det dagsaktuella exemplet med vaccinering, vill vi passa på att lyfta fram att barns självbestämmanderätt också ska respekteras inom socialvården, inklusive elevvården och barnskyddet. Vi är bekymrade över att det inom socialvården inte råder samma konsensus om barns självbestämmanderätt och delaktighet som inom hälso- och sjukvården. 

Ändå gäller som huvudregel också inom elev- och social- och hälsovården att barn, enligt ålder och mognad, har rätt att själva fatta beslut om sin vård och stödtjänster. Det finns alltså ingen definierad åldersgräns för bestämmanderätten. Utöver rätten att bestämma har barn enligt lagen också, enligt ålder och mognad och av grundad anledning, rätt att förbjuda att upplysningar lämnas ut till föräldrarna om det inte klart strider mot barnets fördel. Det här betyder alltså att barn, inom vissa ramar, har rätt till privatliv som bara är deras och som de själva kan disponera över.  

I praktiken förekommer ändå exempel på att barn inom elev- och socialvården inte får utöva sin rätt att bestämma i frågor som gäller dem. Vuxna har en tendens att “för säkerhets skull” vilja kontakta föräldrarna och be om samtycke eller överhuvudtaget prata över barnets huvud. Framför allt i frågor som berör missbruk eller psykisk ohälsa i familjen, ligger det nödvändigtvis inte alltid i barnets bästa intresse att som professionell avkräva tillstånd av föräldrarna för att barnet ska få stöd. I värsta fall riskerar barn att bli utan den hjälp de kunde ha nytta av, även i situationer där barnet klart och tydligt själv uttrycker sin önskan att ta del av stödinsatser eller att inte involvera föräldrarna. 

Den självbestämmanderätt som nu så starkt lyfts fram inom sjukvården i fråga om coronavaccinet borde också tillämpas på minderåriga klienter inom elev- och socialvården. Där är åtgärderna dessutom mindre dramatiska och handlar ofta om olika förebyggande och stödjande insatser.  Det känns bakvänt om ett barn blir utan stöd som hen själv uttalar sig vilja ha, för att – exempelvis – den missbrukande föräldern inte ger sitt samtycke till det. 

I kölvattnet av rådande pandemi och exitstrategier är det av högsta vikt att vi sänker trösklarna för socialt utsatta barn och unga att söka och få hjälp. Vi har också med oro noterat att ett antal skolor i Svenskfinland inleder höstterminen utan skolpsykologer, men det är en annan historia…
 

Maj Estlander
Verksamhetschef,
Stiftelsen Bensows förebyggande barnskyddsverksamhet 

Nina Immonen
Vicehäradshövding, 
författare till boken Min rätt att vara barn