Vad kan vi göra för att:
-
alla barn, inklusive fattiga barn, placerade barn, barn till föräldrar som dricker för mycket eller lider av mental ohälsa m.fl. skall ha jämlika förutsättningar till god hälsa och utveckling?
-
upptäcka vilka barn som ligger i riskzonen för att fara illa? Hur tar man barns illamående till tals?
-
förstärka barns skyddsfaktorer på individ (familjen)- och samhällsnivå (dagis, skola, social- och hälsovård).
-
tillsammans förverkliga barns rätt att leva under förhållanden som främjar deras hälsa på bästa sätt?
Seminariet riktar sig till professionella som jobbar med barn inom social- och hälsovård, forskning, dagvård och skola samt beslutsfattare och övriga intresserade.
I år firar vi Barnkonventionens 30-års jubileum och vi kan med glädje konstatera att vi i Finland har kommit rätt långt i arbetet med att införliva flera av konventionens grundprinciper i den nationella lagstiftningen. Ännu finns det dock rum för förbättring gällande tolkning och implementering, samt kunskapsspridning om konventionens förpliktande karaktär för medlemsstaterna.
Enligt FN:s barnrättskommittés allmänna kommentar nr.13 skall medlemsstaterna ”förhålla sig till barns hälsa ur ett barnrättsperspektiv, där varje barn har rätt till möjligheter att överleva, växa och utvecklas i ett sammanhang av fysiskt, emotionellt och socialt välbefinnande”. Barnrättskommittén tolkar barns rätt till hälsa, som ”en vittomfattande rättighet. Den handlar inte bara om att barn i rätt tid ska få lämplig förebyggande, hälsofrämjande, behandlande, rehabiliterande och palliativ vård. De har även rätt att växa och utveckla sina fulla möjligheter och att leva under förhållanden som främjar deras hälsa på bästa sätt.”
Under det senaste året har vi i Finland fått alarmerande rapporter om barnfattigdom och hur det konkret påverkar barns fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Klasskillnaderna växer och det har direkta konsekvenser för barn och unga och deras hälsa. På nationell nivå behövs en politisk vilja att garantera att ”staten till det yttersta av sina tillgängliga resurser” garanterar att barns sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter förverkligas i enlighet med Barnkonventionen (art.4).
THL:s skolhälsoenkät 2017 samt ungdomsbarometern 2018 visade på ett växande mentalt illamående bland barn och unga. Resultatet av Kommunförbundets kommunenkät (2017), som besvarades av ca.90% av de kommunala barnskyddsanordnarna, presenterades under år 2018. I undersökningen framkom att tillgången på hälso- och sjukvårdstjänster för barn har försämrats under de senaste fem åren, denna försämring gällde i all synnerhet tillgången på psykiatriska tjänster. En stor del av de tillfrågade kommunerna svarade att barn t.o.m. måste placeras utanför hemmet för att möjliggöra tillgång till nödvändig psykiatrisk vård (31% av de tillfrågade svarade att så sker ofta, 36% svarade att det sker ibland). Enligt undersökningen ligger förklaringen delvis i bristande resurser inom specialsjukvården som gör att ett omhändertagande uppfattas som ett alternativ till vård. En annan bidragande orsak är djupliggande föråldrade vårdstrukturer och -praxis, där arbetsfördelningen mellan barnskydd och specialsjukvård är oklar och förtroendet för den andra yrkeskåren är bristfälligt. I Kommunförbundets rapport konstaterades, att en stor utmaning ligger i att förbättra lågtröskeltjänster på basservicenivå för att barn skall få tillräcklig hjälp i tid.
På LAPE:s slutkonferens 26.11. berättade psykiater Klaus Ranta att behovet av ungdomspsykiatri har ökat sjufaldigt på 20 år, vilket Ranta konstaterade beror på att vårdkedjorna inom mentalvården är splittrade. Enligt Ranta kunde man göra mycket mera redan inom elevvård och på basservicenivå för att hjälpa barn och unga innan deras mående försämras, innan man remitterar till specialsjukvården. Nuvarande förfarande gör att de redan bristande resurserna inom psykiatrin, som borde riktas till de allra sjukaste, går åt till att ta hand om problem som kunde ha åtgärdats mycket tidigare. Ett möjligt verktyg man kunde ta i bruk, är ett förfarande som grundar sig på en evidensbaserad intervention IPC (Interpersonal Counselling, dvs. Interpersonlig handledning) för tidig behandling av lindrig eller medelsvår depression. Ett försök med metoden IPC inom elevvården gjordes inom elevvården i högstadieskolorna i Esbo under år 2016-2017 och det ledde till ett bra resultat. Projektet genomfördes av HUS, Helsingfors Universitet och Esbo stad.
Att inte upptäcka eller åtgärda barns illamående i tid blir dyrt för samhället i längden, för att inte tala om de svårigheter det förorsakar på individ- och familjenivå. Stiftelsen Bensow vill ägna den Internationella barndagen 2019 till att belysa denna problematik, sprida information och kunskap som grund för diskussion och i förlängningen åtgärder. Kom med i talkot!!
Plats: G-18, Gerogsgatan 18, Helsingfors.
Tid: 20.11.2019, kl.9-16.30, Kvällsmingel: 16.30-
Material:
Köyhyydellä ei leikitä. Lapsiasiavaltuutetun vuosikirja 2018.
Lapsen ääni 2018. Lasten kokemuksia vähävaraisuudesta ja kiusaamisesta kouluympäristössä.
Lastensuojelun 2017 kuntakyselyn tuloksia. Tiedotustilaisuus 1.2.2018. Raportti. Kommunförbundet, 2018.
Nuorten masennus, mielenterveyden hoitoketjut ja näyttöön perustuvan hoidon integroitu implementaatio perustasolle. Valtioneuvoston selvitys ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 90/2017. 2018.